depp och självmords tankar...

ja det blir det tunga ämnet idag..

min syn på livet är nu ska jag förklara den så enkelt som möjligt om den nu är så knepig..

jag ser så här att vi har tillfällen här i livet som förgyller vår tid..
som ett minne jag har av en god vän Tomas heter han och minnet är när vi festade flera år sen och på fyllan och villan var vi på fest hos någon och han gör en dans som bara han kan göra.. den är så fantastisk att den är helt oförglömlig..
armar och ben flängs runt honom nästan omöjligt att se vad är armar och vad är ben.. helt ledlös människa.. detta minne gör att jag fortfarande skrattar när jag tänker på det..
poängen i denna är att vi har säkerligen åtminstone tusentals sådana tillfällen här i livet och
jag skulle inte kunna missa dessa ärligt talat.. det är helt ovärderligt i min värld iallafall
jag skulle inte kunna betala det priset av eget beslut att ta mitt liv..
ett minne jag gett några av mina vänner är ju.. att till att börja med så man kan ju inte allt man lär sig något nytt varje dag.. ok jo jag visste inte vad ordet tidelag var och skrev till en god vän att nu är det dax för rökpaus fast jag skrev då så här rauke tidelag och han sa inget från början han måste ha skrattat en hel del.. men efter ett tag så berättade han för mig att det är djursex och ja pinsamt men som sagt jag tar inte reda på saker om jag inte har intresse för det.. och tidelag är ju inte ett intresse för mig så det är väl klart att det blir förbi gånget i min lilla värld.. men den bjöd jag på för jag tror nog att detta tillfälle förgyller hans liv iallafall..

hur kan man värdera döden så mycket?
vad är det som säger att det blir lättare efter livet?
det kan ju vara 10 eller 100 gånger värre..
visst många tycker ju att det borde bli lättare efter det dom genomlider..
men fundera på era liv innan ni gör något drastiskt..
för mig att leva livet är en fantastiskt gåva som vi har fått möjligheten att göra..
motgång ger medgång, ying och yang.. etc etc...
jag är inte en religiös människa även om det kan verka så men dessa tankar har hållit mig flytande och kommer att hålla mig på ytan i hela mitt liv.. jag tar inte den korta vägen.. jag tar den långa vägen som är full av rikedomar av händelser.. vackra, fula.. våta, torra.. underbara, hemska.. glada och sorgsna..
alla möten ger något.. men något ger man tillbaka..
försöka se det ljusa i livet är inte enkelt men det är en utmaning.
livets pussel är ett svårt pussel.. men vill man inte se hur det ser ut när det är klart?
jag är allt för nyfiken av mig att låta det rinna ut i sanden..

jaja nu får det räcka för idag.. hoppas att detta hjälper någon stackars människa att hitta glädjen i livet..